Ideella föreningen

Bevara Ojnareskogen

— Vi jobbar för att skydda sjön Bästeträsk och bevara Ojnareskogen på Gotland mot storskalig kalkbrytning
Ojnareskogen eller ett kalkbrott

Archive for Uncategorized

JO kritiserar SGU efter anmälan från föreningen

Föreningen anmälde SGU till JO efter förhandlingen i miljööverdomstolen för att inte vara saklig i sina bedömningar och inte agerat på ett opartiskt sätt. Nu har JO beslutat i ärendet och ger tydlig kritik mot SGU som JO menar inte ägnat risken för jäv tillräcklig vikt.  Man har dels mottagit pengar för konsultuppdrag åt Nordkalk, dels agerat som expertmyndighet vid rättegångarna.

Hela beslutet på sverigesradio.se/p4/ gotland.

 

 

 

 

Föreningens skrivelse till kommissionen nov 20210

                                                                 2010-11-27                                              

European Commission

                                                                 Environment Directorate General

                                                                 B 3 Natura 2000

                                                                 B-1049 Brussels

                                                                 Belgien

Klagomål till Europeiska Gemenskapernas kommission angående tillstånd till kalkstensbrytning och vattenverksamhet som kan ge irreparabla skador på Natura 2000 områden på norra Gotland, Sverige

 

 

Föreningen Bevara Ojnareskogen anför härmed klagomål med anledning av att Miljööverdomstolen i dom 2009-10-09 har beviljat tillstånd för Nordkalk AB att öppna ett 170 ha stort kalkbrott i direkt anslutning till Natura 2000-områden mitt i tillrinningsområdet för sjön Bästeträsk, som dels ligger i ett Natura-2000 område och dels är vattenskyddsområde, kommande vattentäkt för tätorten Fårösund och reservvattentäkt för hela Gotland. Hela det område där Natura 2000-områdena ingår utgör ett sammanhängande område med vildmarkskaraktär och med unika naturvärden och Naturvårdsverket har därför föreslagit att det ska inrättas som nationalpark.

Miljööverdomstolens dom överklagades till Högsta Domstolen, men domstolen beslutade 2010-10-21 att inte bevilja prövningstillstånd. De nationella rättsliga möjligheterna att påverka ärendet är därmed uttömda.

Föreningen hävdar att Miljööverdomstolens dom strider mot EU-rätten på flera punkter, nämligen:.

–          Art- och habitatdirektivet (92/43/EEG)

–          Fågeldirektivet (79/409/EEG)

–          MKB-direktivet (85/337/EEG)

–          Vattenramdirektivet (200/60/EEG) och direktivet för råvatten för dricksvattenändamål samt

–    att Högsta domstolens beslut strider mot artikel 234 i EU-fördraget

Föreningen skrev redan i juli 2006 till Europeiska Gemenskapens Kommission angående den svenska regeringens undantagande av våtmarksområdet Ojnaremyr från förslaget till kompletterande områden för bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter. Detta skedde med hänvisning till kalk- och cementindustrins behov av mark för kalkstensbrytning. Men som framgår av EU-domstolens ställningstagande i mål C-371/98 är det enbart vetenskapliga kriterier som skall avgöra vilka områden som ett medlemsland föreslår som skyddsvärda. Medlemsstaterna kan inte med hänsyn till ekonomiska eller sociala behov utesluta områden som är av ekologiskt intresse, åtminstone inte i detta första skede av förfarandet. I målet C-220/99 betonade EU-domstolen också att även om medlemsstaterna förfogar över ett visst utrymme för skönsmässig bedömning när de lämnar sina förslag till områden som ska utses till bevarandeområden, kvarstår det faktum att de, vilket kommissionen påpekat, måste genomföra detta med beaktande av de kriterier som fastställts i artikel 4.1 i direktivet. Det kan tilläggas att Ojnaremyr, som kommer att starkt påverkas av det planerade brottet, omedelbart gränsar till två Natura 2000 områden, Bästeträsk SE0340120 och Bräntingshajd SE0340139 och är av avgörande betydelse för vattenföringen i hela området.

I skrivelsen om Ojnaremyr gjorde föreningen också kommissionen uppmärksam på att Nordkalk AB hade ansökt om tillstånd att starta kalkstensbrytning på Bunge Ducker 1:64, ett område beläget mitt emellan och omedelbart gränsande till de nämnda två Natura 2000 områdena, som därmed skulle komma att påverka de prioriterade naturtyperna och skyddade arter som finns inom dessa båda områden och ett tredje, näraliggande Natura 2000 område, Gildarshagen SE0340145.

Som en följd av föreningens skrivelse tog EU kommissionären Marita Arvela upp frågan vid ett s k  package meeting med den svenska regeringen i oktober 2007, men inga ytterligare åtgärder vidtogs med hänsyn till att Nordkalks ansökan fortfarande var under behandling.

Miljödomstolen avslog 2008-12-19 Nordkalk AB:s ansökan, men domen överklagades till Miljööverdomstolen, som alltså i november 2009 meddelade tillstånd. Ett tjugotal parter överklagade domen till Högsta Domstolen, däribland Naturvårdsverket, som hänvisade till att Miljööverdomstolens dom stred emot EU-domstolens tolkning av art- och habitatdirektivets artikel 6 i Waddenzeemålet, C-127/02. Naturvårdsverket menade därför att Högsta Domstolen, för det fall man inte själv avsåg att ta upp målet till prövning och ändra Miljööverdomstolens dom så att den överensstämmer med EU-domstolens praxis, är skyldig att begära ett förhandsavgörande i enlighet med artikel 234 tredje stycket EU-fördraget rörande tillämpningen av art- och habitatdirektivet i det aktuella ärendet.

Begäran om förhandsavgörande

Högsta domstolen avslog Naturvårdverkets begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 med hänvisning till att de unionsrättsliga bestämmelser som var aktuella i målet redan hade blivit föremål för tolkning av EU-domstolen. Men Naturvårdsverkets begäran avsåg en prövning av om Miljööverdomstolens dom stred mot EU-domstolens prejudicerande tolkning i Waddenzeemålet, inte en tolkning av själva art- och habitatdirektivet. Detta underlät  Högsta Domstolen att beakta. Därmed fastställde domstolen Miljööverdomstolens dom, utan att pröva Naturvårdsverkets utförliga redovisning av  på vilka punkter den stred mot av EU-domstolen etablerade tolkningsprinciper.. Domstolens beslut att inte ta upp Naturvårdsverkets begäran står därmed i strid med artikel 234.

EU-domstolen har i olika sammanhang markerat sin avsikt att förmå nationella slutinstanser att i högre grad respektera gemenskapsrätten. I januari 2003 inledde EU-kommissionen ett överträdelseförfarande gentemot Sverige med anledning av att man ansåg att svenska domstolar i alltför liten utsträckning begärde förhandsavgöranden i ärenden där det var berättigat.  Den därpå följande skriftväxlingen  avslutades med att kommissionen i april 2004 avgav ett motiverat yttrande enligt artikel 226 EGF till Sveriges regering, där man anmärkte på  att Sverige inte uppfyllde kraven enligt artikel 234.

I detta sammanhang hänvisade kommissionen till EU-domstolens uttalande i Mål C-99/00, Lyckeskogsmålet, att artikel 234 ålägger de högsta domstolarna skyldigheten att begära förhandsavgörande när en fråga gäller tolkningen eller giltigheten av gemenskapsrätt, oavsett om detta sker när ställning tas till frågan om meddelande av prövningstillstånd eller i en möjlig efterföljande rättsprocess.

I december samma år avgjorde Högsta domstolen ett mål angående skyldighet att begära förhandsavgörande enligt artikel 234 (Ö 1891-03, 2004-12-09).  Högsta Domstolen uttalade då i domen:

 

”Eftersom artikel 234 gäller som svensk rätt skall nu nämnda regler om prövningstillstånd läsas tillsammans med innehållet i artikeln. I de fall skyldighet föreligger för HD att i ett mål begära förhandsavgörande av EG-domstolen bör det regelmässigt vara av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av domstolen (jfr punkt 17 i Lyckeskogsdomen). Även om det någon gång skulle kunna förekomma att 54 kap. 10 § RB inte direkt ger stöd för att meddela prövningstillstånd i ett mål där en EG-rättslig tolkningsfråga nödvändigtvis måste besvaras för att saken skall kunna avgöras skall HD ändå iaktta denna skyldighet som följer av tredje stycket i artikel 234. I ett sådant fall kan HD begära förhandsavgörande innan frågan om prövningstillstånd avgörs.

 

Vi anser att Nordkalksärendet är ytterligare ett exempel på Högsta domstolens underlåtenhet att trots den citerade deklarationen underlåta att begära förhandsbesked även när det är av behovet påkallat.

Föreningen bifogar Naturvårdsverkets inlaga till Högsta domstolen och hänvisar till den utförliga redogörelsen för på vilka punkter Miljööverdomstolens dom enligt Naturvårdsverket strider mot EU-domstolens vägledande tolkning i Waddenzeemålet.

Vi vill dessutom ytterligare kommentera några av de punkter som Naturvårdsverket berörde i sitt överklagande.

 

Utpekande av skyddade områden

Miljööverdomstolens anförde i sin dom att det förhållande att området Bunge Ducker inte tagits med i utpekandet av föreslagna Natura 2000-områden, samtidigt som de båda angränsande Natura 2000-områdena utsågs, i sig skulle innebära ett ställningstagande av regeringen, nämligen att det skulle vara möjligt att förena kalkstensbrytning med bevarandehänsynen i området. Men dels var det inte regeringen som undantog Bunge Ducker, som Miljööverdomstolen felaktigt anger i domen, utan det skedde redan på länsstyrelsenivå. Dels strider detta förfarande som nämnts ovan mot intentionerna i art- och habitatdirektivet, art 6.4, på det sätt som de har tolkats i de tidigare nämnda mål C-371/98 och mål C-220/99, och även i mål C-355/90, vilket har utvecklats av professor Staffan Westerlund i hans överklagande till Högsta domstolen.

 

Att Miljööverdomstolen trots detta anförde det som ett skäl att godkänna Nordkalks ansökan innebär att domen i detta avseende står i klar strid med EG-rätten.

Kravet på samordnad bedömning

En ytterligareannan punkt, där Miljööverdomstolens dom ännu mer flagrant bryter mot EG-rätten, är det förhållandet att ingen instans har bedömt den samlade effekten av dels Nordkalks planerade brytning, dels också påverkan från den brytning som SMA Svenska Mineral ansökt om, en avsevärt utökad brytning i ett redan påbörjat brott. Denna ansökan är under behandling i Miljödomstolen. De båda brotten, 170 respektive ca 60 ha stora, skulle komma att ligga helt nära varandra, på ett avstånd av drygt 500 meter, båda i Bästeträsks tillrinningsområde och i omedelbar närhet av de båda tidigare nämnda Natura 2000-områdena.

Hydrogeologisk expertis har varnat för effekterna på yt- och grundvatten i området och därav följande påverkan på de skyddade naturtyperna i de näraliggande Natura 2000-områdena under brytningstiden. De har också påtalat risken för påverkan på vattenkvantitet och vattenkvalitet i Bästeträsk, som fungerar som vattentäkt och utgör en viktig resurs i vattenförsörjningen på norra Gotland. Riskerna ökar ännu mer efter avslutad brytning, då man räknar med att skyddsåtgärderna ska upphöra och de båda brotten så småningom, efter lång tid vattenfyllas. I och med det dräneras omkringliggande Natura 2000-områden på yt- och grundvatten och tillrinningen till Bästeträsk minskar avsevärt.

Naturvårdsverket, Sveriges geologiska undersökningar, länsstyrelsen och ytterligare ett antal parter i målet har krävt att en samlad bedömning av effekterna av dessa båda verksamheter skall redovisas, men så har inte skett.

Detta strider mot EU-domstolens tolkningsbesked i Waddenzeemålet på följande punkter

–          Konsekvenserna från verksamheten ska ha identifierats före prövningen

–          Konsekvenserna ska bedömas kumulativt tillsammans med andra pågående och planerade projekt.

 

Trots att den svenska miljöbalken innehåller motsvarande bestämmelse i 7 kap 28 b § har de båda ansökningarna behandlats separat och utan hänsyn till att risken för påverkan avsevärt ökar till följd av de kraftiga ingrepp i områdets känsliga geologi och hydrologi som de båda brytningarna sammantaget skulle innebära.

Naturvårdsverket har i sitt överklagande till Högsta domstolen utförligt utvecklat sin ståndpunkt att Miljööverdomstolens vägran, med hänvisning till processtekniska hinder, att göra en samlad bedömning av dessa båda planerade verksamheter strider mot art- och habitatdirektivets ordalydelse och EU-domstolens anvisningar om hur direktivet skall tillämpas. Det står utom allt tvivel att de båda ansökningarna om att öppna två så stora och djupa kalkstenstäkter i omedelbar närhet av två Natura 2000-områden är ett skolexempel på ett ärende där en samlad bedömning är absolut nödvändig. Själva täktverksamheten, med dammning, vibrationer och bullerstörningar från två näraliggande täkter, skulle påverka skyddade fågelarter, och den samlade effekten av grund- och ytvattenavledningarna vid de båda täkterna skulle komma att påverka de skyddade arterna och naturtyperna.

En sakägare, Håkan Linder, har sin skogsmark, där han bedriver fårskötsel, mellan de båda planerade täkterna, på ena sidan omedelbart gränsande till Svenska Minerals mark. Hans våtmarker, där hans djur får sitt dricksvatten, löper stor risk att påverkas av vattenverksamheten i de båda brotten, och dammning och buller från täktverksamheten skulle bli ett svårt störningsmoment för djuren.. Men någon samlad bedömning av denna påverkan har alltså inte heller gjorts.

Att Högsta domstolens beslut skall tas som uttryck för att domstolen faktiskt menar att kravet i art- och habitatdirektivet har tillgodosetts, dvs att konsekvenserna av den planerade verksamheten verkligen har bedömts kumulativt tillsammans med andra planerade eller pågående projekt, faller på sin egen orimlighet. I det tidigare citerade uttalandet av Högsta domstolen i samband med HD-dom 2004-12-09 skrev HD vidare:

”Det kan inträffa att en hovrätt genom en överklagad dom avgjort ett mål i strid med en gemenskapsrättslig regel och att detta framgår vid en jämförelse med EG-domstolens praxis eller av att den korrekta tillämpningen av regeln är uppenbar. Som följer av den ovannämnda CILFIT-domen finns i ett sådant fall ingen skyldighet för HD att begära förhandsavgörande av EG-domstolen eftersom det inte förekommer någon oklar tolkningsfråga. Trots det finns det då ändå grund för prövningstillstånd enligt 54 kap 10 § första stycket 2 RB, eftersom det under dessa förhållanden måste anses föreligga synnerliga skäl för prövning i HD.”

 

Högsta domstolen beviljade trots detta inte prövningstillstånd. Domstolen har tydligen accepterat Miljööverdomstolens hänvisning till att en samordnad prövning inte var möjlig av processuella skäl. Miljööverdomstolen valde därvid att tolka bestämmelsen om samlad bedömning som liktydig med samordnad prövning i samma instans, vilket är en orimlig tolkning, eftersom det i ofta av naturliga skäl handlar om planerade projekt i olika stadier av behandling. Här förelåg dock Svenska Minerals ansökan i så fullständigt skick att det inte fanns några svårigheter att göra en samlad bedömning även utan att de båda ansökningarna prövades tillsammans i samma instans

Men Högsta domstolen hade också möjlighet att lösa de processtekniska hindren för en samordnad prövning genom att återförvisa Nordkalksärendet till Miljödomstolen, där Svenska Minerals ansökan är under behandling. EU-kommissionen har i mål C-99/00 berört en sådan möjlighet:

”Kommissionen har antagit samma ståndpunkt och har till stöd för sitt resonemang anfört att en domstol, som i egenskap av sista instans prövar frågan huruvida prövningstillstånd kan beviljas och som anser att en gemenskapsrättslig fråga inte har behandlats på ett riktigt sätt, är skyldig att antingen begära förhandsavgörande av domstolen enligt 234 tredje stycket EG eller att åberopa ett av de undantag från skyldigheten att begära förhandsavgörande som fastställdes i domen i det ovannämnda målet Cilfrit m.fl. eller att återförvisa målet till en lägre instans. På detta sätt bevaras i varje fall möjligheten att begära ett förhandsavgörande och det finns ingen risk för att gemenskapsrätten inte tolkas enhetligt.

 

Om man, som Högsta domstolen gjorde, väljer alternativet att hänvisa till att de unionsrättsliga bestämmelser som är aktuella i målet redan har prövats av EU-domstolen måste domstolen rimligen själv undanröja den dom som innebär att en fråga inte har behandlats i överensstämmelse med EG-rätten. Genom att varken bevilja prövningstillstånd eller begära förhandsavgörande har Högsta Domstolen undandragit sig sitt ansvar för att EU:s art- och habitatdirektiv och dess tvingande regel om samlad bedömning av tillståndsansökan tillsammans med andra pågående och planerade projekt tillämpades i enlighet med gällande rätt.

 

Skadebedömningen

 

I EU-kommissionens kompletterande tolkningsguide Vägledning om artikel 6.3 i habitatdirektivet finns klargöranden beträffande bedömningen av om en verksamhet kan komma att orsaka skada på de skyddade naturtyperna och arterna i berörda Natura 2000-områden.  Dels måste prövningsorganet ha försäkrat sig om att de berörda naturtyperna inte kommer att ta skada, dels måste beslutsunderlaget vara av så hög kvalitet att det inte finns några ”rimliga tvivel från vetenskapligt perspektiv” om att skada är utesluten.

Av Miljööverdomstolens dom framgår att domstolen inte har beaktat detta krav på vetenskaplig säkerhet när man skriver:

Domstolen gör samtidigt bedömningen att, trots de osäkerheter som föreligger vad avser bedömningen av de hydrologiska förhållandena, de planerade skydds- och kontrollåtgärderna bör leda till att effekterna inte påverkar de skyddade livsmiljöerna i området som helhet.

 

Vidare har Miljööverdomstolen i sin dom accepterat Nordkalks hänvisning till att de skyddade arter som kommer att få delar av sin livsmiljö förstörd på grund av täkten ändå har tillräckligt livsutrymme i de angränsande Natura 2000-områdena. Naturvårdsverket och andra kritiker har å andra sidan hävdat att hela det område som på grund av sina unika kvaliteter har föreslagits som nationalpark måste ses som en helhet och att sambandet mellan kvarvarande oförstörda delar bryts genom att ett 170 ha stort brott skiljer dem åt samt att livsbetingelserna för de skyddade arterna i området därmed försämras på ett sätt som innebär en betydande påverkan.

I Mål C-209/02 om den österrikiska kornknarren tolkade EU-domstolen vad som skall bedömas som betydande påverkan utifrån målsättningen att bevara det skyddade området, särskilt mot bakgrund av dess särart och miljömässiga förhållanden.  Domstolen tog bland annat hänsyn till de expertutlåtanden som påpekat att de funktionella förhållandena i området förstörts genom uppdelning och att livsmiljöns struktur försvunnit.  EU-domstolens ställningstagande i detta ärende är i högsta grad tillämpligt även på  Nordkalksärendet.

 

Vattendirektivet

 

Enligt ramdirektivet för vatten (2000/60/EG 23 okt 2000) är det medlemsstaternas skyldighet beträffande ytvatten att förebygga en försämring av statusen i alla ytvattenförekomster, skydda, förbättra och återställa alla ytvattenförekomster i syfte att uppnå en god vattenstatus. Beträffande grundvatten består miljömålen av att förebygga eller begränsa att föroreningar kommer ut i grundvattnet samt att förebygga en försämring i alla grundvattenförekomster, säkerställa en balans mellan uttag och grundvattenbildning i syfte att uppnå en god grundvattenstatus, motverka varje eventuell betydande tendens till ökning av koncentrationen  av alla föroreningar som orsakas av mänsklig verksamhet för att gradvis minska föroreningen av  grundvattnet.

Beträffande skyddade områden skall medlemsstaterna fullgöra sina skyldigheter enligt alla normer och mål senast 2015.

Den vattenverksamhet som Nordkalk har begärt tillstånd till består av en uppumpning och återinfiltrering av det yt- och grundvatten som skulle komma att rinna i brottet. Vidare skulle en del av ytvattnet förhindras att rinna in i brottet genom att samlas upp i avskärande diken och avledas. Naturvårdsverket har ifrågasatt om de föreslagna skyddsåtgärderna är tillräckliga, nämligen om den naturliga årstidsbundna vattenföring som är en förutsättning för de skyddade arterna i angränsande Natura 2000-områdena kommer att kunna upprätthållas, liksom om vattnets naturliga kemiska och biologiska sammansättning och temperatur kan bibehållas.

Som tidigare nämnts ingår sjön Bästeträsk i ett Natura 2000-område och utgör dessutom vattenskyddsområde och vattentäkt för tätorten Fårösund. Sjön åtnjuter därför ett dubbelt skydd. Hydrogeologiska experter har divergerat i bedömningen av i vilken mån Bästeträsks vatten kommer att påverkas, kvantitativt och kvalitativt. Men att t ex kvävehalten i vattnet kommer att öka till följd av kvarblivande sprängmedelsrester i det vatten som avleds från brottet erkänns även av Nordkalk. Detsamma gäller det vatten som skulle pumpas upp från Svenska Minerals brott och som också skulle avledas till Bästeträsk.

Bästeträsks vatten är 2009 av länsstyrelsen bedömt som god status. Icke-försämringskravet  innebär att nuvarande status inte får försämras. Detta kan inte garanteras om Nordkalk och Svenska Mineral startar kalkstensutvinning i den omfattning som de begärt tillstånd till.

Om Bästeträsks vatten försämras kvalitativt eller minskar kvantitativt till följd av påverkan från brytningsverksamheten innebär det svårigheter att klara dricksvattenförsörjningen för i första hand Fårösund. Men det innebär även minskade möjligheter när det gäller att tillgodose framtida, utökade behov. Det är alltså en fråga om människors hälsa, och därför är bristen på vetenskapligt säkerställt underlag för bedömningarna i Miljööverdomstolens dom särskilt allvarlig. Gotlands kommuns nämnd för miljö och hälsa har också i sitt yttrande i ärendet yrkat på att Nordkalks tillståndsansökan skall avslås.

Det finns oro från ett flertal fastighetsägare med enskilda brunnar i Bunge och Fleringe. En del är jordbruksfastigheter med djurhållning och med betande djur inte långt från sökt täkt. Vatten till människor och djur är ett måste för överlevnad, och att inte grundvattnet försämras eller minskar är ett självklart grundvillkor för jordbruksnäringen.

Med hänvisning till ovan redovisade brott mot EG-rätten i de svenska domstolarnas handläggning av ärendet hemställer föreningen Bevara Ojnareskogen och sakägaren Håkan Linder

att EU-kommissionen granskar sakförhållandena i ärendet och därefter snarast hänskjuter det till EU-domstolen med begäran om inhibition av Högsta domstolens och Miljööverdomstolens domar i  avvaktan på att EG-domstolen självständigt prövar om det är förenligt med bestämmelserna i EG-rätten och EU:s direktiv att bevilja tillstånd till Nordkalks ansökan om kalkstensbrytning och vattenverksamhet på Bunge Ducker 1:64.

För föreningen Bevara Ojnareskogen och Håkan Linder

Olov Söderdahl

Föreningens ordförande och ombud för Håkan Linder, Bunge Stucks 1:146

Svartbäcksgatan 43 D, 753 16 Uppsala, Sverige

Bilagor

 

1.   Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementets skrivelse 2006-05-04 till Generaldirektoratet

      för miljö

2.   Skrivelse 2006-07-12 från föreningen Bevara Ojnareskogen till generaldirektoratet

3.   Mailsvar 2008-11-06 från Marita Arvela

4.   Högsta Domstolens dom 2010-10-21

5.   Naturvårdsverkets överklagande till Högsta domstolen 2009-11-19

6.   Professor Staffan Westerlunds överklagande till Högsta domstolen  2009-12-01

7.   Miljö- och hälsoskyddskontoret, Gotlands kommun, överklagande till Högsta domstolen

      2009-11-04

8.   Naturvårdsverkets förslag till nationalparksplan för Sverige, Bästeträsk

9.   Professor Bo Olofssons hydrogeologiska yttrande 2009-08-03

10. Bevarandemål Bästeträsk Gynnsam bevarandestatus

11. Beskrivningar av berörda Natura 2000-områden samt direkt berörda arter, kopior ur

      Sveriges Botaniska förenings klagoskrivelse till Generaldirektoratet för miljö 2010-11-02

12. Karta över området. Nordkalks Bunge Ducker 1:64, Svenska Minerals Bunge Stucks

      1:368, Håkan Linders mark Bunge Stucks 1:146 samt närmast liggande Natura 2000-

      områden. Bunge Stucks 1:368 grönmarkerat är sökt täktområde, blåmarkerat är hela

      Svenska Minerals markområde.

Beträffande Miljööverdomstolens 131-sidiga dom 2009-10-09 hänvisas också till Sveriges Botaniska förenings klagoskrivelse 2010-11-02, där den finns med som bilaga.

Till Kommissionen-förkortad version

En förkortad version av skrivelsen till EU, som i sin helhet sändes den 27 november 2010. Några ändringar jämfört med originaltexten, av juridisk art, ssk hemställan..

                                                                (Datum)                                                   

European Commission

                                                                 Environment Directorate General

                                                                 B 3 Natura 2000

                                                                 B-1049 Brussels

                                                                 Belgien

Klagomål angående tillstånd till kalkstensbrytning och vattenverksamhet som kan ge irreparabla skador på Natura 2000 områden på norra Gotland, Sverige.

Begäran om fördragsbrottstalan

 

 

Vi  anför härmed klagomål med anledning av att Miljööverdomstolen i dom 2009-10-09 har beviljat tillstånd för Nordkalk AB att öppna ett 170 ha stort kalkbrott i direkt anslutning till Natura 2000-områden mitt i tillrinningsområdet för sjön Bästeträsk, som dels ligger i ett Natura-2000 område och dels är vattenskyddsområde, kommande vattentäkt för tätorten Fårösund och reservvattentäkt för hela Gotland. Hela det område där Natura 2000-områdena ingår utgör ett sammanhängande område med vildmarkskaraktär och med unika naturvärden, och Naturvårdsverket har därför föreslagit att det ska inrättas som nationalpark.

Miljööverdomstolens dom överklagades till Högsta Domstolen, men domstolen beslutade 2010-10-21 att inte bevilja prövningstillstånd. De nationella rättsliga möjligheterna att påverka ärendet är därmed uttömda.

Vi  hävdar att Miljööverdomstolens dom strider mot EU-rätten på flera punkter, nämligen:.

–          Art- och habitatdirektivet (92/43/EEG)

–          Fågeldirektivet (79/409/EEG)

–          MKB-direktivet (85/337/EEG)

–          Vattenramdirektivet (200/60/EEG) och direktivet för råvatten för dricksvattenändamål samt

–    att Högsta domstolens beslut strider mot artikel 267 (tidigare 234) i EU-fördraget

Som framgår av EU-domstolens ställningstagande i mål C-371/98 är det enbart vetenskapliga kriterier som skall avgöra vilka områden som ett medlemsland föreslår som skyddsvärda. Medlemsstaterna kan inte med hänsyn till ekonomiska eller sociala behov utesluta områden som är av ekologiskt intresse.

Naturvårdsverket menade därför att Högsta Domstolen, för det fall man inte själv avsåg att ta upp målet till prövning och ändra Miljööverdomstolens dom så att den överensstämmer med EU-domstolens praxis, är skyldig att begära ett förhandsavgörande i enlighet med artikel 267(234) tredje stycket EU-fördraget rörande tillämpningen av art- och habitatdirektivet i det aktuella ärendet.

Begäran om förhandsavgörande 

Högsta domstolen avslog Naturvårdverkets begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 (234) med hänvisning till att de unionsrättsliga bestämmelser som var aktuella i målet redan hade blivit föremål för tolkning av EU-domstolen. Men begäran avsåg en prövning av om Miljööverdomstolens dom stred mot EU-domstolens prejudicerande tolkning i Waddenzeemålet, inte en tolkning av själva art- och habitatdirektivet. Detta underlät  Högsta Domstolen att beakta. Därmed fastställde domstolen Miljööverdomstolens dom, utan att pröva Naturvårdsverkets utförliga redovisning av  på vilka punkter den stred mot av EU-domstolen etablerade tolkningsprinciper. Domstolens beslut att inte ta upp Naturvårdsverkets begäran står därmed i strid med artikel 267.

 

Utpekande av skyddade områden

 

Miljööverdomstolens anförde i sin dom att det förhållande att området Bunge Ducker inte tagits med i utpekandet av föreslagna Natura 2000-områden, samtidigt som de båda angränsande Natura 2000-områdena utsågs, i sig skulle innebära ett ställningstagande av regeringen, nämligen att det skulle vara möjligt att förena kalkstensbrytning med bevarandehänsynen i området. Men dels var det inte regeringen som undantog Bunge Ducker, som Miljööverdomstolen felaktigt anger i domen, utan det skedde redan på länsstyrelsenivå. Dels strider detta förfarande som nämnts ovan mot intentionerna i art- och habitatdirektivet, art 6.4, på det sätt som de har tolkats i de tidigare nämnda mål C-371/98 och mål C-220/99, och även i mål C-355/90, vilket har utvecklats av professor Staffan Westerlund i hans överklagande till Högsta domstolen.

 

Att Miljööverdomstolen trots detta anförde det som ett skäl att godkänna Nordkalks ansökan innebär att domen i detta avseende står i klar strid med EG-rätten.

Kravet på samordnad bedömning

 

Ingen rättsinstans har bedömt den samlade effekten av dels Nordkalks planerade brytning, dels också påverkan från den brytning som SMA Svenska Mineral ansökt om, en avsevärt utökad brytning i ett redan påbörjat brott. Denna ansökan är under behandling i Miljödomstolen. De båda brotten, 170 respektive ca 60 ha stora, skulle komma att ligga helt nära varandra, på ett avstånd av drygt 500 meter, båda i Bästeträsks tillrinningsområde och i omedelbar närhet av de båda tidigare nämnda Natura 2000-områdena.

Hydrogeologisk expertis har varnat för effekterna på yt- och grundvatten i området och därav följande påverkan på de skyddade naturtyperna i de näraliggande Natura 2000-områdena under brytningstiden. De har också påtalat risken för påverkan på vattenkvantitet och vattenkvalitet i Bästeträsk, som fungerar som vattentäkt och utgör en viktig resurs i vattenförsörjningen på norra Gotland. Riskerna ökar ännu mer efter avslutad brytning, då man räknar med att skyddsåtgärderna ska upphöra och de båda brotten så småningom, efter lång tid vattenfyllas. I och med det dräneras omkringliggande Natura 2000-områden på yt- och grundvatten och tillrinningen till Bästeträsk minskar avsevärt.

Naturvårdsverket, Sveriges geologiska undersökningar, länsstyrelsen och ytterligare ett antal parter i målet har krävt att en samlad bedömning av effekterna av dessa båda verksamheter skall redovisas, men så har inte skett.

Det står utom allt tvivel att de båda ansökningarna om att öppna två så stora och djupa kalkstenstäkter i omedelbar närhet av två Natura 2000-områden är ett skolexempel på ett ärende där en samlad bedömning är absolut nödvändig. Själva täktverksamheten, med dammning, vibrationer och bullerstörningar från två näraliggande täkter, skulle påverka skyddade fågelarter, och den samlade effekten av grund- och ytvattenavledningarna vid de båda täkterna skulle komma att påverka de skyddade arterna och naturtyperna.

 

Högsta domstolen  har tydligen accepterat Miljööverdomstolens hänvisning till att en samordnad prövning inte var möjlig av processuella skäl. Miljööverdomstolen valde därvid att tolka bestämmelsen om samlad bedömning som liktydig med samordnad prövning i samma instans, vilket är en orimlig tolkning, eftersom det i ofta av naturliga skäl handlar om planerade projekt i olika stadier av behandling. Här förelåg dock Svenska Minerals ansökan i så fullständigt skick att det inte fanns några svårigheter att göra en samlad bedömning även utan att de båda ansökningarna prövades tillsammans i samma instans

Om man, som Högsta domstolen gjorde, väljer alternativet att hänvisa till att de unionsrättsliga bestämmelser som är aktuella i målet redan har prövats av EU-domstolen måste domstolen rimligen själv undanröja den dom som innebär att en fråga inte har behandlats i överensstämmelse med EG-rätten. Genom att varken bevilja prövningstillstånd eller begära förhandsavgörande har Högsta Domstolen undandragit sig sitt ansvar för att EU:s art- och habitatdirektiv och dess tvingande regel om samlad bedömning av tillståndsansökan tillsammans med andra pågående och planerade projekt tillämpades i enlighet med gällande rätt.

 

Skadebedömningen

 

Miljööverdomstolen inte har beaktat kravet på vetenskaplig säkerhet när man skriver:

Domstolen gör samtidigt bedömningen att, trots de osäkerheter som föreligger vad avser bedömningen av de hydrologiska förhållandena, de planerade skydds- och kontrollåtgärderna bör leda till att effekterna inte påverkar de skyddade livsmiljöerna i området som helhet.

 

Vidare har Miljööverdomstolen i sin dom accepterat Nordkalks hänvisning till att de skyddade arter som kommer att få delar av sin livsmiljö förstörd på grund av täkten ändå har tillräckligt livsutrymme i de angränsande Natura 2000-områdena. Naturvårdsverket och andra kritiker har å andra sidan hävdat att hela det område som på grund av sina unika kvaliteter har föreslagits som nationalpark måste ses som en helhet och att sambandet mellan kvarvarande oförstörda delar bryts genom att ett 170 ha stort brott skiljer dem åt samt att livsbetingelserna för de skyddade arterna i området därmed försämras på ett sätt som innebär en betydande påverkan.

 

Vattendirektivet

 

Den vattenverksamhet som Nordkalk har begärt tillstånd till består av en uppumpning och återinfiltrering av det yt- och grundvatten som skulle komma att rinna i brottet. Vidare skulle en del av ytvattnet förhindras att rinna in i brottet genom att samlas upp i avskärande diken och avledas. Naturvårdsverket har ifrågasatt om de föreslagna skyddsåtgärderna är tillräckliga, nämligen om den naturliga årstidsbundna vattenföring som är en förutsättning för de skyddade arterna i angränsande Natura 2000-områdena kommer att kunna upprätthållas, liksom om vattnets naturliga kemiska och biologiska sammansättning och temperatur kan bibehållas.

Sjön  Bästeträsk ingår i ett Natura 2000-område och utgör dessutom vattenskyddsområde och vattentäkt för tätorten Fårösund. Sjön åtnjuter därför ett dubbelt skydd. Hydrogeologiska experter har divergerat i bedömningen av i vilken mån Bästeträsks vatten kommer att påverkas, kvantitativt och kvalitativt. Men att t ex kvävehalten i vattnet kommer att öka till följd av kvarblivande sprängmedelsrester i det vatten som avleds från brottet erkänns även av Nordkalk. Detsamma gäller det vatten som skulle pumpas upp från Svenska Minerals brott och som också skulle avledas till Bästeträsk.

Bästeträsks vatten är 2009 av länsstyrelsen bedömt som god status. Icke-försämringskravet  innebär att nuvarande status inte får försämras. Detta kan inte garanteras om Nordkalk och Svenska Mineral startar kalkstensutvinning i den omfattning som de begärt tillstånd till.

Om Bästeträsks vatten försämras kvalitativt eller minskar kvantitativt till följd av påverkan från brytningsverksamheten innebär det svårigheter att klara dricksvattenförsörjningen för i första hand Fårösund. Men det innebär även minskade möjligheter när det gäller att tillgodose framtida, utökade behov. Det är alltså en fråga om människors hälsa, och därför är bristen på vetenskapligt säkerställt underlag för bedömningarna i Miljööverdomstolens dom särskilt allvarlig.

Hemställan

 

Med hänvisning till ovan redovisade brott mot EG-rätten i de svenska domstolarnas handläggning av ärendet hemställer vi

Att  Kommissionen granskar sakförhållandena i ärendet och därefter  inleder fördragsbrottstalan mot Sverige jämlikt artiklarna 258 och  263. Som en första åtgärd bör Kommissionen begära ett motiverat yttrande  från Sverige. I avvaktan på detta bör Miljööverdomstolens dom inhiberas.

NN

Högsta Domstolen tar inte upp Nordkalk-ärendet

Högsta Domstolen har nu beslutat att inte ge prövningstillstånd i frågan om Nordkalks ansökan till brott i Bunge-Ducker. Det innebär att den dom som meddelades av Miljööverdomstolen i oktober 2009 står fast, dvs:

” Miljööverdomstolen upphäver miljödomstolens dom i tillståndsfrågorna och förklararatt det är tillåtligt att, i enlighet med vad Nordkalk AB angett i ansökningshandlingarnaoch i målet angett och åtagit sig,

– bedriva täktverksamhet samt övriga arbetsmoment som behövs för att bedriva täktverksamheten  

inom markerade områden på fastigheten Bunge Ducker 1:64 i Gotlands kommun 

– bortleda inläckande grundvatten ur kalkbrottet samt infiltration av vatten i syfte  att öka grundvattenmängden och att utföra erforderliga anläggningar för detta samt att anlägga uppsamlingsdiken och avskärande dikenanlägga och driva den rulltransportör med serviceväg (transportbandet) som avses användas för transport av kalksten från täkten till bolagets verk och hamnanläggning i Storugns”

Ärendet återförs nu till miljödomstolen som ”ska meddela tillstånd till den ansökta verksamheten och föreskriva nödvändiga villkor och bestämmelser i övrigt för denna.”

Ny inlaga från Nordkalk, beslut av HD v 42

Nordkalk har i en ny inlaga till HD gått i svaromål mot det yttrande som Naturvårdsverket lämnade i somras. Som väntat håller Nordkalk en hög profil och underkänner verkets synpunkter i alla centrala avseenden. Det gäller t ex vilken slutsats som kan dras av företagets  förvärv av en fastighet i Buttle, behovet av samordning av av SMA:s och Nordkalks ansökningar och  behovet av prövning av ärendet i EGdomstolen. 

 Nu närmar sig ett beslut från HD om prövningstillstånd. Ärendet skall föredras i v 42 varefter vi kan förvänta oss ett beslut i frågan om prövningstillstånd.

1 sep: HD begär yttrande från Nordkalk

Högsta domstolen har nu beslutat att Nordkalk ska yttra sig i frågan om överklagande av miljööverdomstolens beslut och de tillkommande omständigheterna. Nordkalk har 4 veckor på sig, dvs till omkr slutet av september.

Almedalsveckan – summering

Almedalsveckan 2010 – summering Av Sofia Bothorp

En vecka går fort när man jobbar hårt. Ojnareskogens röda krigare väckte stor uppmärksamhet under Almedalsveckan 2010. Överallt mötte vi glada utrop, intresserade människor och samtalsvilliga politiker. De röda krigarna från Ojnare talade med Anders Borg (m), Lars Ohly (v), Jan Björklund (fp), Eskil Erlandsson (c), Mona Sahlin (s), Göran Hägglund (kd), Gudrun Schyman (Fi), Maud Olofsson (c), Peter Eriksson (mp) mfl om; vikten av att tänka långsiktigt, behovet av skydd av vatten och mark, vikten av biologisk mångfald och en stark miljölagstiftning och om Gotlands unika möjligheter att utvecklas utan att förstöras. Vi syntes i Gotlands allehanda och Gotlandstidningar, hördes på ett par mindre radiostationer, i diverse bloggar och i Sveriges televisions Debatt. Vår facebookgrupp växte från noll till närmare 200 fans under veckan och bilderna från vår hemsida dök upp på flera ställen på internet. Vårt flitiga fotograferande, twittrande och facebookande uppmärksammande bland journalister på plats och diskuterades ivrigt på flera mingel (där vi själva deltog – men utan rödfärg). Totalt talade vi med ca 25-30 riksdagsledamöter och minst lika många mer eller mindre inflytelserika journalister. Mest oroväckande var Miljöminister Andreas Carlgrens som inte kände till hur förra årets borttagande av den sk Stoppregeln för täkter (att man före ändringen inte kunde få tillstånd till täkt om det hotade hänsynskrävande arter) påverkat tillståndsprocessen för Nordkalk på Gotland. Han bjöd på stående fot (inför representanter för naturskyddsföreningen, miljöpolitiker från flera andra partier, åhörare och press) in Ojnareskogens krigare till att redovisa detta eftersom han inte kände till ärendet. Något vi självklart är mycket positiva till och ska se till att vi får möjlighet att göra. Även Nordkalk dök upp i mitten på veckan med informationspersonal och med sin levande döda ”kalkstod” en inhyrd performence-artist från Pargas i Finland (tydligen fanns ingen lokal förmåga på Gotland att uppbringa…) Han poserade i frysta rörelser, kalkdammsvit med stenhuggarverktyg i händerna och skrämmande zoombi-vita ögonlinser . Den kalla manliga stenstoden blev en perfekt medspelare i det improviserade skådespel et ”kampen mellan det levande livet och den kalkvita döden på norr” Det blev fantastiska föreställningar där vi, röda som livet själv, fick chansen att visa på skillnaden mellan ”den kalkvita döden” och livets röda pulserande kraft! Publiken jublade men tyvärr uppskattades inte föreställningarna av Nordkalks informationsansvariga som var de enda under hela veckan som skrek och var otrevliga mot oss. Vi bemötte utfallen med kunskap och vänlighet och uppmanade personen i fråga att skratta åt det dråpliga i situationen. Det hjälpte inte. Men däremot fick vi chansen senare samma dag på engelska (vi kan inte finska) upplysa den intet ont anade performence-artisten om att det han gjorde reklam för var ett jättelikt kalkbrott i ett område som var föreslaget som nationalpark, ett brott som dessutom hotar Gotland framtida vattenförsörjning. Han sa sig inget ha fått veta om detta och dagen därpå fanns han inte längre i Almedalen utan hade rest hem till Finland. Om detta berodde på vårt samtal eller hade andra orsaker får vi kanske aldrig veta. De stunder då krigarna vandrade på Almedalens gator som helt vanligt kvinnor, hann vi även med ett tiotal föreläsningar. Bland annat om ekosystemtjänster, biologisk mångfald, trädplantering i tredje världen, miljöbalkens utformning, partiernas miljöpolitik mm. På samtliga föreläsningar ställde vi minst en fråga kopplad till Ojnareskogen och Bästeträsks bevarande. Nu fortsätter arbetet med att fånga upp de många intressanta personer vi fick kontakt med under veckan för nya samarbeten och fortsatt nätverkande i syfte att en gång för alla rädda Ojnareskogen och Bästeträsk. Ojnarekrigarna tackar alla de människor vi mötte under veckan för alla fantastiska samtal, initierade förslag, kloka synpnkter och varma lyckönskningar om att vår kamp måtte bära frukt. Det gjorde denna vecka till ett segertåg oavsett vad som händer härnäst. /Sofia Bothorp