En förkortad version av skrivelsen till EU, som i sin helhet sändes den 27 november 2010. Några ändringar jämfört med originaltexten, av juridisk art, ssk hemställan..
(Datum)
European Commission
Environment Directorate General
B 3 Natura 2000
B-1049 Brussels
Belgien
Klagomål angående tillstånd till kalkstensbrytning och vattenverksamhet som kan ge irreparabla skador på Natura 2000 områden på norra Gotland, Sverige.
Begäran om fördragsbrottstalan
Vi anför härmed klagomål med anledning av att Miljööverdomstolen i dom 2009-10-09 har beviljat tillstånd för Nordkalk AB att öppna ett 170 ha stort kalkbrott i direkt anslutning till Natura 2000-områden mitt i tillrinningsområdet för sjön Bästeträsk, som dels ligger i ett Natura-2000 område och dels är vattenskyddsområde, kommande vattentäkt för tätorten Fårösund och reservvattentäkt för hela Gotland. Hela det område där Natura 2000-områdena ingår utgör ett sammanhängande område med vildmarkskaraktär och med unika naturvärden, och Naturvårdsverket har därför föreslagit att det ska inrättas som nationalpark.
Miljööverdomstolens dom överklagades till Högsta Domstolen, men domstolen beslutade 2010-10-21 att inte bevilja prövningstillstånd. De nationella rättsliga möjligheterna att påverka ärendet är därmed uttömda.
Vi hävdar att Miljööverdomstolens dom strider mot EU-rätten på flera punkter, nämligen:.
– Art- och habitatdirektivet (92/43/EEG)
– Fågeldirektivet (79/409/EEG)
– MKB-direktivet (85/337/EEG)
– Vattenramdirektivet (200/60/EEG) och direktivet för råvatten för dricksvattenändamål samt
– att Högsta domstolens beslut strider mot artikel 267 (tidigare 234) i EU-fördraget
Som framgår av EU-domstolens ställningstagande i mål C-371/98 är det enbart vetenskapliga kriterier som skall avgöra vilka områden som ett medlemsland föreslår som skyddsvärda. Medlemsstaterna kan inte med hänsyn till ekonomiska eller sociala behov utesluta områden som är av ekologiskt intresse.
Naturvårdsverket menade därför att Högsta Domstolen, för det fall man inte själv avsåg att ta upp målet till prövning och ändra Miljööverdomstolens dom så att den överensstämmer med EU-domstolens praxis, är skyldig att begära ett förhandsavgörande i enlighet med artikel 267(234) tredje stycket EU-fördraget rörande tillämpningen av art- och habitatdirektivet i det aktuella ärendet.
Begäran om förhandsavgörande
Högsta domstolen avslog Naturvårdverkets begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 (234) med hänvisning till att de unionsrättsliga bestämmelser som var aktuella i målet redan hade blivit föremål för tolkning av EU-domstolen. Men begäran avsåg en prövning av om Miljööverdomstolens dom stred mot EU-domstolens prejudicerande tolkning i Waddenzeemålet, inte en tolkning av själva art- och habitatdirektivet. Detta underlät Högsta Domstolen att beakta. Därmed fastställde domstolen Miljööverdomstolens dom, utan att pröva Naturvårdsverkets utförliga redovisning av på vilka punkter den stred mot av EU-domstolen etablerade tolkningsprinciper. Domstolens beslut att inte ta upp Naturvårdsverkets begäran står därmed i strid med artikel 267.
Utpekande av skyddade områden
Miljööverdomstolens anförde i sin dom att det förhållande att området Bunge Ducker inte tagits med i utpekandet av föreslagna Natura 2000-områden, samtidigt som de båda angränsande Natura 2000-områdena utsågs, i sig skulle innebära ett ställningstagande av regeringen, nämligen att det skulle vara möjligt att förena kalkstensbrytning med bevarandehänsynen i området. Men dels var det inte regeringen som undantog Bunge Ducker, som Miljööverdomstolen felaktigt anger i domen, utan det skedde redan på länsstyrelsenivå. Dels strider detta förfarande som nämnts ovan mot intentionerna i art- och habitatdirektivet, art 6.4, på det sätt som de har tolkats i de tidigare nämnda mål C-371/98 och mål C-220/99, och även i mål C-355/90, vilket har utvecklats av professor Staffan Westerlund i hans överklagande till Högsta domstolen.
Att Miljööverdomstolen trots detta anförde det som ett skäl att godkänna Nordkalks ansökan innebär att domen i detta avseende står i klar strid med EG-rätten.
Kravet på samordnad bedömning
Ingen rättsinstans har bedömt den samlade effekten av dels Nordkalks planerade brytning, dels också påverkan från den brytning som SMA Svenska Mineral ansökt om, en avsevärt utökad brytning i ett redan påbörjat brott. Denna ansökan är under behandling i Miljödomstolen. De båda brotten, 170 respektive ca 60 ha stora, skulle komma att ligga helt nära varandra, på ett avstånd av drygt 500 meter, båda i Bästeträsks tillrinningsområde och i omedelbar närhet av de båda tidigare nämnda Natura 2000-områdena.
Hydrogeologisk expertis har varnat för effekterna på yt- och grundvatten i området och därav följande påverkan på de skyddade naturtyperna i de näraliggande Natura 2000-områdena under brytningstiden. De har också påtalat risken för påverkan på vattenkvantitet och vattenkvalitet i Bästeträsk, som fungerar som vattentäkt och utgör en viktig resurs i vattenförsörjningen på norra Gotland. Riskerna ökar ännu mer efter avslutad brytning, då man räknar med att skyddsåtgärderna ska upphöra och de båda brotten så småningom, efter lång tid vattenfyllas. I och med det dräneras omkringliggande Natura 2000-områden på yt- och grundvatten och tillrinningen till Bästeträsk minskar avsevärt.
Naturvårdsverket, Sveriges geologiska undersökningar, länsstyrelsen och ytterligare ett antal parter i målet har krävt att en samlad bedömning av effekterna av dessa båda verksamheter skall redovisas, men så har inte skett.
Det står utom allt tvivel att de båda ansökningarna om att öppna två så stora och djupa kalkstenstäkter i omedelbar närhet av två Natura 2000-områden är ett skolexempel på ett ärende där en samlad bedömning är absolut nödvändig. Själva täktverksamheten, med dammning, vibrationer och bullerstörningar från två näraliggande täkter, skulle påverka skyddade fågelarter, och den samlade effekten av grund- och ytvattenavledningarna vid de båda täkterna skulle komma att påverka de skyddade arterna och naturtyperna.
Högsta domstolen har tydligen accepterat Miljööverdomstolens hänvisning till att en samordnad prövning inte var möjlig av processuella skäl. Miljööverdomstolen valde därvid att tolka bestämmelsen om samlad bedömning som liktydig med samordnad prövning i samma instans, vilket är en orimlig tolkning, eftersom det i ofta av naturliga skäl handlar om planerade projekt i olika stadier av behandling. Här förelåg dock Svenska Minerals ansökan i så fullständigt skick att det inte fanns några svårigheter att göra en samlad bedömning även utan att de båda ansökningarna prövades tillsammans i samma instans
Om man, som Högsta domstolen gjorde, väljer alternativet att hänvisa till att de unionsrättsliga bestämmelser som är aktuella i målet redan har prövats av EU-domstolen måste domstolen rimligen själv undanröja den dom som innebär att en fråga inte har behandlats i överensstämmelse med EG-rätten. Genom att varken bevilja prövningstillstånd eller begära förhandsavgörande har Högsta Domstolen undandragit sig sitt ansvar för att EU:s art- och habitatdirektiv och dess tvingande regel om samlad bedömning av tillståndsansökan tillsammans med andra pågående och planerade projekt tillämpades i enlighet med gällande rätt.
Skadebedömningen
Miljööverdomstolen inte har beaktat kravet på vetenskaplig säkerhet när man skriver:
Domstolen gör samtidigt bedömningen att, trots de osäkerheter som föreligger vad avser bedömningen av de hydrologiska förhållandena, de planerade skydds- och kontrollåtgärderna bör leda till att effekterna inte påverkar de skyddade livsmiljöerna i området som helhet.
Vidare har Miljööverdomstolen i sin dom accepterat Nordkalks hänvisning till att de skyddade arter som kommer att få delar av sin livsmiljö förstörd på grund av täkten ändå har tillräckligt livsutrymme i de angränsande Natura 2000-områdena. Naturvårdsverket och andra kritiker har å andra sidan hävdat att hela det område som på grund av sina unika kvaliteter har föreslagits som nationalpark måste ses som en helhet och att sambandet mellan kvarvarande oförstörda delar bryts genom att ett 170 ha stort brott skiljer dem åt samt att livsbetingelserna för de skyddade arterna i området därmed försämras på ett sätt som innebär en betydande påverkan.
Vattendirektivet
Den vattenverksamhet som Nordkalk har begärt tillstånd till består av en uppumpning och återinfiltrering av det yt- och grundvatten som skulle komma att rinna i brottet. Vidare skulle en del av ytvattnet förhindras att rinna in i brottet genom att samlas upp i avskärande diken och avledas. Naturvårdsverket har ifrågasatt om de föreslagna skyddsåtgärderna är tillräckliga, nämligen om den naturliga årstidsbundna vattenföring som är en förutsättning för de skyddade arterna i angränsande Natura 2000-områdena kommer att kunna upprätthållas, liksom om vattnets naturliga kemiska och biologiska sammansättning och temperatur kan bibehållas.
Sjön Bästeträsk ingår i ett Natura 2000-område och utgör dessutom vattenskyddsområde och vattentäkt för tätorten Fårösund. Sjön åtnjuter därför ett dubbelt skydd. Hydrogeologiska experter har divergerat i bedömningen av i vilken mån Bästeträsks vatten kommer att påverkas, kvantitativt och kvalitativt. Men att t ex kvävehalten i vattnet kommer att öka till följd av kvarblivande sprängmedelsrester i det vatten som avleds från brottet erkänns även av Nordkalk. Detsamma gäller det vatten som skulle pumpas upp från Svenska Minerals brott och som också skulle avledas till Bästeträsk.
Bästeträsks vatten är 2009 av länsstyrelsen bedömt som god status. Icke-försämringskravet innebär att nuvarande status inte får försämras. Detta kan inte garanteras om Nordkalk och Svenska Mineral startar kalkstensutvinning i den omfattning som de begärt tillstånd till.
Om Bästeträsks vatten försämras kvalitativt eller minskar kvantitativt till följd av påverkan från brytningsverksamheten innebär det svårigheter att klara dricksvattenförsörjningen för i första hand Fårösund. Men det innebär även minskade möjligheter när det gäller att tillgodose framtida, utökade behov. Det är alltså en fråga om människors hälsa, och därför är bristen på vetenskapligt säkerställt underlag för bedömningarna i Miljööverdomstolens dom särskilt allvarlig.
Hemställan
Med hänvisning till ovan redovisade brott mot EG-rätten i de svenska domstolarnas handläggning av ärendet hemställer vi
Att Kommissionen granskar sakförhållandena i ärendet och därefter inleder fördragsbrottstalan mot Sverige jämlikt artiklarna 258 och 263. Som en första åtgärd bör Kommissionen begära ett motiverat yttrande från Sverige. I avvaktan på detta bör Miljööverdomstolens dom inhiberas.
NN