Ideella föreningen

Bevara Ojnareskogen

— Vi jobbar för att skydda sjön Bästeträsk och bevara Ojnareskogen på Gotland mot storskalig kalkbrytning
Ojnareskogen eller ett kalkbrott

Archive for Media

Gotlands kommun och demokratin (Insändare 2009-07-15)

Miljödomstolen sade i höstas nej till Nordkalks ansökan om utökad kalkbrytning i Bunge på norra Gotland. Nordkalk har sedan överklagat domen, och  Miljööverdomstolen ska i slutet av augusti ta upp Nordkalks överklagande. Nytt underlag har tillförts från många håll, från markägare, från Sveriges geologiska undersökningar (SGU), Naturvårdsverket, Nordkalk m fl.

Kommunen är en viktig remissinstans när Nordkalks ansökan nu ska behandlas av miljööverdomstolen. Man kan se  två huvudskäl till att domstolen ska kunna basera sitt beslut på bl a remissvar från Gotlands kommun.

För det första finns inom kommunen unika kunskaper om lokala sakförhållanden vad gäller natur, miljö, kommunens behov av t ex vatten, framtida behov av arbetstillfällen  mm.

För det andra möjliggör  en remiss till kommunens politiskt valda organ en direkt kanal för gotlänningarnas politiska  företrädare  att lägga ett medborgerligt perspektiv på frågan, att se till att  politiska värderingar kommer fram.  På så sätt kan man se till att också medborgarnas synpunkter – genom våra valda politiker – finns med i domstolsbehandlingen av frågan.

Om detta ska fungera krävs att kommunen har förmåga och vilja att hantera sitt ansvar på ett kompetent och öppet sätt. Hur har kommunen då gjort i det aktuella fallet? Jo: Man begär in en rapport från en erkänd hydrologisk expert, Håkan Djurberg från Akvanovum AB. Djurberg bemöter på punkt efter punkt de bedömningar som SGU gjort i sin nya rapport, och som Djurberg bedömer är orealistiska och underskattar de risker som finns för framförallt vattnet. Hans slutsats är tydlig; det planerade brottet kommer att påverka vattensituationen inom det aktuella området på ett flertal sätt.

Men rapporten –som skulle vara ett underlag för politiska beslut – sänds inte till ledamöterna i tekniska nämnden före beslutssammanträdet. Mot detta har flera protesterat. Behandlingen i kommunstyrelsens arbetsutskott följer samma mönster. Kommunen meddelar sedan miljööverdomstolen att ”man inte funnit skäl ändra sitt tidigare ställningstagande”, dvs man tillstyrker Nordkalks ansökan utan att närmare motivera detta.  Specialistrapporten nämns inte och bifogas inte till överdomstolen.

Men vitsen med kommunens remissvar ska ju vara att både delge domstolen kommunens samlade bedömning och de underlag som finns för bedömningen. På så sätt underlättar man  för domstolen att göra en så bra  bedömning som möjligt av allt tillgängligt material. Det är själva syftet med remissförfarandet.  Att mörka underlag som inte stödjer det egna ställningstagandet ökar inte tyngden i den egna argumentationen, tvärtom.

Vid miljödomstolens tidigare behandling av ärendet lämnade miljö- och hälsoskyddsnämnden ett eget remissvar, där man sade nej till Nordkalks ansökan. Men nu finns plötsligt inte miljö- och hälsoskyddsnämnden  med i hanteringen av ärendet inom kommunen. Den kompetens som finns inom det området borde väl vara viktig för kommunledningen att ta hänsyn till innan man svarar till domstolen?

Effekten av detta torde bli att kommunens synpunkter knappast får den tyngd i domstolen som de borde ha i ett ärende som detta.  Även om man i sakfrågan inte delar den politiska majoritetens ståndpunkt i den aktuella frågan – och det gör inte jag, jag tycker bl a att den aktuella specialistrapporten klart påvisar  riskerna för vattenförsörjningen – så  är detta att beklaga.

Demokratin förutsätter ärlighet, öppenhet och en kompetent hantering om den ska vara värd namnet.

Hans Jansson

Insändare 22 oktober (GA)

Nordkalk och de små stegens tyranni

Många av oss brukar förfäras över den maktens arrogans som innebär att man kör sitt eget race utan att bry sig om att dölja sina avsikter. Man räknar ändå med att komma undan alla invändningar och motargument. Så inte Nordkalk. Inte vet jag vilka strategikonsulter man använder sig av men nog är strategin tydlig: Knapra en bit i taget och vinn på det viset hela kakan.

Det började med ansökan om de s k provbrotten, två hål om vartdera omkring 50 ggr 50 m i det tilltänkta täktområdet. Många ville att miljöprövningen skulle samordnas med prövningen för den stora täkten. Om man ändå inte fick genomföra den stora täkten skulle ju påverkan av provbrotten i det känsliga området vara onödig. Men det tyckte inte Nordkalk. Och nu vill man gärna hänvisa till prövningen av provbrotten “Eftersom man fått tillstånd till dessa (en halv fotbollsplan) borde man väl också få tillstånd för stora brottet (340 fotbollsplaner).”
Det fortsatte med en till synes obegriplig klumpighet; I strid mot fastställda villkor pumpades vattnet från de två provbrotten rätt ut i marken. För detta är man nu för andra gången polisanmäld. När man inte kunde respektera villkoren för de två provbrotten, hur ska man då klara av villkoren för det ofantligt mycket större huvudbrottet? För inte ville man väl medvetet ta chansen att visa att ingen påvisbar skada skedde på det känsliga Bästeträskområdet, och “då kan vi väl klara ett större brott i framtiden när vatten från 340 fotbollsplaner ska pumpas bort?”

När man vill utvidga brytningen i Klinthagen anger man först att den väg som utgör ett hinder för Nordkalk behöver stängas av temporärt. När detta är klart kommer nästa steg – vägen ska vara borta för alltid.

Och så har vi den långsiktiga strategin: Vem tror att Nordkalk vill sluta tjäna pengar på att frakta bort Gotland efter 25 år. Nej – då kommer man att ansöka om att bryta ännu djupare än vad man nu söker tillstånd för. Och sedan är det dags för nästa brott…

Hans Jansson

Insändare 2008-09-16

Kalkbrott eller hållbara   jobb på norra Gotland, det är frågan.

Nu närmar sig ödestimman för norra Gotland. I oktober håller Miljödomstolen   förhandling i Visby och på torsdag denna vecka fattar Gotlands kommunstyrelse   sitt beslut om ett eventuellt nytt kalkbrott på Bunge Ducker 1:64. Det sägs   att det är ett val mellan vatten och jobb. Men vilka jobb är det man talar om?   Nordkalk har numera annekterat uttrycket ”Rädda jobben” men frågan är om inte   fler och bättre jobb kan utvecklas utan Nordkalk. Vi vill här nyansera   debatten genom att påpeka att ett JA till 60 jobb i 25 år på Nordkalk också   kan innebära ett NEJ till ett oöverskådligt antal jobb inom hållbara näringar   i detta område i framtiden.   I Gotlands Regionala utvecklingsprogram (Regionalt tillväxt program, RTP)   betonas genomgående tre delar när de gäller framtida tillväxtpotential för   Gotland.   Det är;
1. Upplevelseturismen
2. Interaktiva medier
3. Tillverkning och tjänstesektorn

Man kan tro att Norra Gotland står och faller med stenindustrin, men faktum är   att upplevelseturismen är den näring, i kombination med interaktiva medier och   tjänstesektorn, som har den absolut största och mest långsiktiga   tillväxtpotentialen på norra Gotland och på Fårö.   Vi vill också peka på utbildning, jämställdhet och miljöperspektivet – även   detta står som viktiga fokus i Gotlands utvecklingsprogram (RTP) och kanske   finns här de mest spännande tillväxtpotentialerna.
1. UPPLEVELSETURISM

I utvecklingsprogrammet  pekar man gång på gång på vikten av att fortsätta   utveckla besöksnäringen på Gotland. Inte minst nämns vikten av att vårda och   utveckla varumärket Gotland.   I Fleringe, Rute, Bunge,  Bästeträsk med omgivningar finns redan en mängd   verksamheter och företag, stora som små, som är beroende av   turismen/besöksnäringen och som bidrar till varumärket Gotland. Mycket har   hänt här på bara några få år, och besökarna blir allt fler! Utmaningen   framöver ligger i att få hit ännu fler besökare genom att skapa nya besöksmål   och verksamheter och i att förlänga besökssäsongen till året om.   Här kan särskilt nämnas ett par större satsningar som gjorts i området, gamla   KA3s företagsområde i Fårösund i norr, Furillen eventcenter i öster,   Motorsportens Gotland Ring i söder och Bläse restaurant, café och muséum med   konferensmöjligheter i väster.   Andra exempel är den nyligen öppnade Hovleden – en ridled genom   vildmarksbetonad allvarmark och kalktallskog, eller den i ordningställda   naturcampingen vid Blå lagunen. Gotland är cykelturisternas ö framför andra    och den växer för varje år. Vad ett stenugnsbageri och tryffelodlingar kan   göra för att sätta bygden på kartan både nationellt och internationellt har vi   också blivit varse de senaste åren. Området är som vi vet i världsklass och   turism kopplad till naturupplevelser är en framtidsbransch. Intresset för   turism i Nordeuropa kommer också att öka med klimatutvecklingen. Mycket har hänt och än mer kan åstadkommas om inte områdets ännu outnyttjade potential nu bokstavligt talat undergrävs. Det är lätt att se olika möjligheter för besöksnäringen att fortsätta att utvecklas om Naturvårdsverkets förslag att skapa en Nationalpark här går igenom, och tyvärr lika lätt  att se vilken  dödsstöt det skulle bli för turistnäringen om kalkindustrins jämförelsevis kortsiktiga planer på nya brott istället får gehör.

2. INTERAKTIVA MEDIER

Enligt det Regionala tillväxtprogrammet vill kommunen stimulera tillväxt på   landsbygden genom att bland annat:  ”stötta initial produktutveckling av nya innovativa idéer baserat på möten   mellan Interaktiva Media och besöksnäring, upplevelseturism och gotländska   kvalitetsprodukter”.   I det område vi nu talar om finns redan ett flertal projekt med interaktiv   profil som kan utvecklas. T ex ett antal Internetcaféer (Bläse, Fårösund),   flera mindre företag i Fårösundsområdet som är aktiva inom i it-området,   utbildningar och forskningsprojekt. Lärcentret i Fårösund har också en   IT-profil. Forskning bedrivs i Ar, där Högskolan har en forskningsstation   kring marin miljö och sötvatten. Annan utbildning bedrivs i Fårösund på   folkhögskolan. Flera av kurserna lockar besökare året runt. Planerna på   Linné-kurser med koppling till Linnés egen resa rakt igenom Ojnareskogen för   över 250 år sedan kan utvecklas till något som lockar besökare från hela   världen – om skogen finns kvar.   Till detta kommer satsningen på ett Bergmancenter på Fårö, vilket stort   internationellt intresse det kommer att väcka kan vi kanske inte föreställa   oss idag. Att världens blickar istället skulle fastna på öarna som grävde bort   sitt eget vatten vore minst sagt olyckligt.

3.TILLVERKNING OCH TJÄNSTER

I området finns högkvalitativ kalk som i en framtida tillverkningsindustri i   området skulle kunna omsätta stora belopp genom förädling av råvaran på plats.   Möjligheterna är stora att genom tillverkning och produktion av stenprodukter   tex golv få ut betydligt mer pengar för betydligt mindre bruten kalksten och   därmed minskad miljöpåverkan. Som en jämförelse kan nämnas att Nordkalk idag   säljer den unika fina kalkstenen som de kallar för ”vårt vita guld” för ca 60   kronor per ton! Skulle man istället sälja en lokalt förädlad produkt, tex   kalkstensgolv, bänkskivor etc, ligger priset per ton på ca 23 000 kronor.   Vilket torde vara betydligt bättre hushållning med Gotlands naturresurser.   Det är också värt att nämna att besöksnäringen är en tjänstetät sektor. Varje   besökare som kommer hit efterfrågar och kräver olika former av service   (boende, mat, upplevelser, etc). I ett län som genom sina geografiska   förutsättningar idag kan ha svårt att locka till sig nya åretruntinvånare är   det än viktigare att skapa arbetstillfällen som består över lång tid, t. ex i   den snabbaste växande näringsgrenen – besöksnäringen. Om vi bryter bort det   turisterna i framtiden kan tänkas komma hit för (kultur, naturupplevelser,   vildmark, hantverk, konst, hotade arter) är risken stor att utvecklingen inom   detta område istället går bakåt.  JÄMSTÄLLDHET   Vi kan också konstatera att en stor del av besöksnäringens arbetskraft utgörs   av kvinnor och att detta bör vägas in i värderingen mellan olika   näringsverksamheter.  Man verkar värdera den mansdominerade kalkbrytningen betydligt högre än   besöksnäringarna, som sysselsätter fler kvinnor. Är det god ekonomisk   hushållning att 60 arbetstillfällen på kort sikt ( 25 år i detta fall) får   förstöra försörjningsmöjligheter för en betydligt mer jämställd och mer   livskraftig näringsgren i ett betydligt längre tidsperspektiv än 25 år? Ur   jämställdhetssynpunkt torde få arbetstillfällen för kvinnor skapas av den   dessutom allt mindre personalkrävande kalkbrytningen.

HORISONTELLA INSATSER
I uppföljningen av det Regionala Tillväxt Programmet 2004-10-29 skriver   Gotlands kommun:   ”Många företag arbetar idag med miljöfrågor, men fler skulle kunna arbeta   aktivt med miljöfrågor och profilering. Fler aktiva insatser i form av projekt   och stöd behövs för att öka miljömedvetenheten. Både livsmedel och turism är   sektorer där ekologi och miljöcertifieringar får allt större betydelse för   konsumenternas val av leverantör.”   Här kopplar man ihop två mycket viktiga bitar när det gäller Gotlands framtid;

Att profilera sig i miljö/energi frågorna och att satsa på ekologiskt hållbar   turism/besöksnäring.   Gotlands största och viktigaste näringar idag (jordbruk och turism) i nära   kombination med miljöhänsyn kan i framtiden bli den konkurrensfördel vi vinner   mest på. Detta i ett samhälle som allt mer tar sikte på en långsiktigt hållbar   utveckling, ur såväl social, ekologisk som ekonomisk synpunkt. De   tillväxtmöjligheter som finns i Fleringe-Bästeträsk-Bunge-Ojnare-Ruteområdet   har unika möjligheter att bli ett mönsterexempel på just den   strukturomvandling vi står inför i samhället.   I den omstrukturering av samhället vi just nu är med om, vad gäller såväl   energi och transporter som synen på natur och miljö, finns det i vissa   sammanhang plats för både gamla och nya lösningar. Lösningar som   tillfredsställer både behov av fler arbetstillfällen och hållbar utveckling.   Men i just den här frågan är både och -alternativet inte möjligt! Det ena   utesluter det andra. Man kan inte både säga ja till ett 170 hektar stort   kalkbrott – som enligt kommunens egen vattenkonsult Håkan Djurberg riskerar   att allvarligt äventyra nuvarande och framtida vattenförsörjning – och tro att   besöksnäring , jordbruk m.fl. långsiktiga näringar kan blomstra vid sidan av.   Här är det frågan om två  riksintressen som står i strid med varandra. Dagens   storskaliga kalkindustri kan omöjligen vara den näring som ”på lämpligaste   sätt främjar en långsiktig hushållning med marken, vattnet eller den fysiska   miljön i övrigt.” (miljöbalkens formulering)

Säg nej till Nordkalks ansökan och den därpå kommande ansökan från Svenska   Mineral om att få bryta 150 hektar ytterligare. (En yta som skulle motsvara 2   x Visby innerstad.)   Återupprätta  tron på kommunpolitikerna. Lyssna på de sakkunnigas allvarliga   varningar  i stället för till kalkindustrins uppvaktande lobbygrupper.   Ta ansvar för att säkra människors behov av arbete genom att fortsätta   utveckla besöksnäringen och det lokala företagandet. Stöd det kreativa   nytänkande som väntar på att få ersätta stenindustrins redan alltför   långtgående exploatering av Gotland. Bygg sociala och ekonomiska strukturer   för en hållbar framtid.

Stefan Edman, biolog, miljödebattör och författare
Bertil Ström, lantbrukare
Elisabeth Feurst, redaktör
Gunilla Andér, personalchef
Theodor Kallifatides, författare
Lena Nilsson Wärff, dokumentärfilmare
Göran Wärff, formgivare
Bengt Norström, senior advisor
Kerstin Österlin, terapeut
Ragnar Lyth, professor   A
rnd Rüger, Dr, miljödepartementet Schleswig Holstein
Sofia Bothorp, journalist
Elisabet Edlund, arbetsgruppen Bergmanveckan
Carl Johan Bergbohm, lantbrukare