Svea hovrätt
Avdelning 13
Miljööverdomstolen
Box 2290
103 17 Stockholm
Yttrande i Mål nr M 350-09, Rotel 1305, ansökan av Nordkalk AB ang tillstånd till bergtäkt och vattenverksamhet på fastigheten Bunge Ducker 1:64, Gotland
Nordkalk har i sitt överklagande av Miljödomstolens dom 2008-12-19 inte anfört några ytterligare fakta i målet utan bygger överklagandet på ett ifrågasättande av Miljödomstolens bedömningar och ett underkännande av det sätt på vilket domstolen tolkat och tillämpat i domen anförda bestämmelser i Miljöbalken.
Av central betydelse i ärendet har varit att kartlägga de hydrologiska förhållandena i området, hur dessa skulle påverkas av en täkt och möjligheten att neutralisera negativa effekter för omgivande Natura 2000 områden och vattenförsörjningen till Bästeträsk. Nordkalk har steg för steg, efter återkommande påpekanden om oklarheter och osäkerheter, kompletterat de hydrologiska undersökningarna så att de nu förvisso utgör ett omfattande material. Men fortfarande kvarstår oklarheter på avgörande punkter, som Nordkalks motparter visat och som också Miljödomstolen konstaterar i domen.
Särskilt anmärkningsvärt är att Nordkalk genomgående undvikit att ta upp och bemöta de synpunkter som framförts av från Nordkalk fristående hydrologer. Professor Bo Olofssons tre inlagor som pekat på osäkerheterna i de slutsatser som Nordkalk dragit angående den planerade täktens hydrogeologiska effekter har över huvud taget inte bemötts. Nordkalk valde i stället att inför Miljödomstolens huvudförhandling misstänkliggöra och ifrågasätta honom och även den andre från Nordkalk fristående hydrologiska experten, nämligen den av kommunen anlitade Håkan Djurberg. En metod att bemöta kritik som tyder på att man inte har några argument att komma med i själva sakfrågan.
Så mycket mer förvånande är det att Nordkalk nu i sitt överklagande (s 18) påstår att den av Gotlands kommun anlitade hydrologiska experten har tillstyrkt täktansökan, just densamme vars opartiskhet Nordkalk tidigare ifrågasatt genom att hänvisa till tidningsurklipp där han före kommunstyrelsens beslut uttalade sig om att han ansåg att kommunen borde säga nej till täktansökan med hänsyn till kommunens behov av att använda Bästeträsk som vattentäkt.
I överklagandet menar Nordkalk att man övertygande visat att man kommer att kunna garantera vattenbalans och vattenkvalitet i täktens omgivningar, såväl under pågående täktverksamhet som efter avslutad brytning. Man menar också att ”floran och faunan i områdena torde vara tålig för tillfälliga variationer av de hydrologiska förhållandena”. Men de variationer som en brytningstid på 25-40 år och återfyllnadstid på 100 år skulle resultera i kan knappast kallas tillfälliga. Att ett enskilt företag som Nordkalk under så lång tid skulle kunna kontrollera och hålla istånd tekniska anordningar av den omfattning och komplexitet som man skisserat i kontrollprogrammet ter sig minst sagt osannolikt.
Nu öppnar man för möjligheten att underhållsansvaret skulle övertas av stat eller kommun. Tyvärr är det just det som skulle bli fallet om Nordkalk skulle upphöra som företag eller lämna Gotland och Sverige när kalkfyndigheterna här är uttömda. Inget företag kan idag lämna garantier på mer än hundra år framåt i tiden. Gotlands kommun har tyvärr upprepade gånger hamnat i problem med nedlagda företag som lämnat miljöproblem efter sig med dyra kostnader som följd.
Liksom i tidigare inlagor framhåller Nordkalk bolagets och svensk stålindustris stora behov av den råvara som Bunge Duckers kalksten utgör. På flera ställen (s 7, 8 och 9) likställer man ett nej till Nordkalks tillståndsansökan med att all kalkstensbrytning på norra Gotland skulle upphöra. Längst går man med påståendet på s 9: ”Miljödomstolens bedömning innebär att Sverige skall övergå från att vara självförsörjande avseende ifrågavarande kalkstensprodukter till ett land vars stålindustri blir beroende av import av nödvändiga råvaror för sin produktion.” Såvitt känt levererar SMA Svenska Mineral likvärdig kalksten till Oxelösunds stålverk, och SMA:s tillståndsansökan om utökad brytning är ännu inte behandlad av Miljödomstolen.
Inte heller är möjligheterna att hitta lämpliga kalkstensfyndigheter på andra platser, som inte är lika känsliga ur natursynpunkt, uttömda. Enligt tidningsuppgifter pågår f ö Nordkalks egna fortsatta undersökningar parallellt med behandlingen av den nu aktuella täktansökan.Nordkalk citerar också SGU, som i samband med ett regeringsuppdrag att analysera åtgärder för att främja framtida prospektering och utvinning av svenska mineralresurser uttalat sig om behovet av gotländsk kalksten. Men citatet säger ingenting om att man måste bryta kalksten just på Bunge Ducker.
Inte heller innebär det att man kan eller bör ge avkall på miljöhänsyn eller bortse från risker för vattenförsörjningen. SGU är för övrigt också den myndighet som är ansvarig för att tillgodose att ett av de svenska miljömålen utifrån EU:s vattendirektiv uppfylls, nämligen att garantera ett till kvalitet och kvantitet oförändrat grundvatten. En uppgift som rimligen bör tas på lika stort allvar som omsorgen om mineralutvinning och särskilt beaktas i samband med Nordkalks aktuella tillståndsansökan.
Den för närvarande rådande lågkonjunkturen har inneburit en minskande efterfrågan på stål och därmed också på den speciella kalksten som Nordkalk och SMA Svenska Mineral bryter på norra Gotland. Det illustrerar tydligt att det stora behov av denna kalksten som Nordkalk beskriver i sin ansökan snabbt kan förändras på grund av förändringar i omvärlden. En långsiktigt god hushållning måste ta hänsyn till sådana faktorer och inte tillåta irreversibla ingrepp för att tillgodose kortsiktiga, konjunkturkänsliga behov.
Föreningen Bevara Ojnareskogen hävdar sammanfattningsvis att Nordkalk inte övertygande har kunnat visa att man genom förebyggande åtgärder skulle kunna förhindra att den planerade täkten skulle resultera i en grundvattensänkning och ett bortfall av ytvatten med betydande negativa effekter på omgivande Natura 2000 områden, enskilda markägares skogs- och betesmark samt näraliggande brunnar.
Inte heller har Nordkalk kunnat visa att Bästeträsks vattenförsörjning fortsättningsvis skulle fungera på ett sätt som möjliggör användning av sjön för den av kommunen planerade dricksvattenproduktionen.
På föreningen Bevara Ojnareskogens vägnar yrkar undertecknad därför
att Nordkalks ansökan om täkttillstånd avslåsatt den till ansökan fogade MKB:n inte godkännsatt Nordkalks ansökan om tillstånd för vattenverksamhet avslås
att Nordkalks ansökan om tillstånd att anlägga transportband och serviceväg avslås samt
att – i händelse att tillstånd beviljas – ansökan om verkställighetsförordnande avslås
2009-03-15
Olov Söderdahl
ordförande
Föreningen Bevara Ojnareskogen
3 anledningar att skydda Ojnareskogen
Vill du hjälpa Ojnareskogen?